Ja, jag satt och funderade lite på balkongen för en stund sen och insåg att det var skärtorsdag. Jag vet egentligen vad skärtorsdagen innebär, men jag vet att det har något med Jesus att göra.

Iaf så kom jag att tänka på när jag var liten. Då var skärtorsdagen jätterolig för då skulle man klä ut sej till påskkärring och springa runt bland grannarna och ge bort små Glad Påsk-kort och få godis för det. Jag kommer ihåg att det var en av dom roligaste dagarna i hela världen, fram förallt för att man fick äta godis på en torsdag. 

Efter att ha suttit och funderat över skärtorsdagen när jag var liten, så kom jag att tänka på dom som är små nu och det här med påskkärringar nu. Det verkar mer eller mindre ha försvunnit att man ska leka påskkärring och tigga godis.

Jag undrar varför det blev så egentligen?  Det första jag kommer att tänka på är att föräldrarna antagligen är rädda för att något ska hända deras barn, men om man bor i ett område där man mer eller mindre vet vilka alla är så är det ju ingen fara. Sen kommer jag också att tänka på att folk kanske tycker att det är fult att tigga, fast å andra sidan så inträffar det att barn tigger godis 2 gånger om året och det är på skärtorsdagen och halloween. Eftersom att det är barn dessutom så borde det inte anses vara så fult. 

Det här om något gör mej otroligt fundersam och det är sånt här jag skulle kunna sitta och spekulera i, i flera timmar. Men jag ska bespara er det. 

 Idag fyller Py 19 och då säger man grattis: GRATTIS!! =D

19 dagar kvar...

Jag har kommit på en ganska uppenbar sak! xD

Jag kom på att om jag smörjer in och återfuktar mej efter att jag har solat så kommer jag behålla färgen längre och sen kom jag även på att om jag lägger en bra grundbränna nu under våren så kommer jag bli brunare i sommar. 

Jag tyckte iaf att det lät bra i mitt huvud. Det lät inte alls lika bra nerskrivet. =p

Som jag nämnde i tidigare inlägg så var jag på minnesstund för en gammal polare idag och tack vare det så började jag tänka och jag insåg att jag tar verkligen saker förgivet.

Sista gången jag träffade Timo var nämligen i somras och jag hade lite bråttom så vi pratade lite snabbt och jag sa att jag var tvungen att gå, men att vi hörs någon annan dag. Men den där dagen kom aldrig, det blev ingen annan dag. 

Det är verkligen helt galet att jag går runt och tar förgivet att mina polare alltid kommer finnas kvar och att jag antagligen kommer springa in i dom någon dag, men saker händer så plötsligt. En dag kanske dom inte finns där längre och vad gör man då? Då står man där som ett jävla fån och inser att det blev aldrig en annan dag. 

R.I.P

Timo 1985-2009

Du är saknad

"They've been spending most their lives
Living in a future paradise"